| | 9 § Svar på interpellation 1998/99:93 om nyårssmällare
Snabbprotokoll 1998/99:45
Tisdagen den 26 januari
Kl. 14.00 - 16.34, 18.00 - 19.19
Anf. 15 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att kommatill rätta med de problem som användningen av
nyårssmällare orsakar.
Jag har förra året besvarat en interpellation från Sten Andersson i samma
ämne.
Innan jag övergår till mitt svar skulle jag vilja nämna att den lagstiftning som
reglerar hanteringen av pyrotekniska varor faller inom ansvarsområdena för
dels Justitiedepartementet, dels Försvarsdepartementet, som sedan årsskiftet
har övertagit lagen om brandfarliga och explosiva varor från Närings-
departementet.
Jag är medveten om att många människor och djur lider av det smällande
som förekommer före och under nyårsfirandet.
För många människor utgör å andra sidan fyrverkerierna ett traditionsenligt
och uppskattat inslag när det nya året skall ringas in och även vid andra
tillfällen.
Min inställning är därför fortfarande att det inte finns skäl att motverka ett
ansvarsfullt användande av pyrotekniska varor men att det kan finnas
anledning att begränsa det s.k. okynnessmällandet.
Som jag redogjorde för i mitt interpellationssvar förra året är försäljningen och
användningen av pyrotekniska varor utförligt reglerad genom bestämmelser
dels i lagen om brandfarliga och explosiva varor, dels i ordningslagen.
I den förstnämnda lagen regleras bl.a. försäljning och annan hantering av
sådana varor. I ordningslagen finns bl.a. bestämmelser om begränsning av
de platser som fyrverkerier får avfyras på.
Frågan om en översyn av reglerna för pyrotekniska varor har aktualiserats i
olika sammanhang, och det har ifrågasatts om reglerna på området är
tillräckliga för att man skall kunna komma till rätta med okynnessmällandet
och andra problem som användningen av dessa varor kan medföra.
Den möjlighet som ordningslagen ger att förbjuda användningen av
pyrotekniska varor i vissa fall är sannolikt inte en framkomlig väg för att
begränsa just nyårssmällandet i någon större utsträckning, men den kan
fylla en viktig funktion i andra sammanhang.
Om en begränsning av okynnessmällandet vid nyår skall kunna åstadkommas
talar mycket för att det måste ske genom skärpta regler för försäljningen av
pyrotekniska varor.
Det förslag till sådan begränsning som Sten Andersson refererar till var i själva
verket ett beslut av Sprängämnesinspektionen. Anledningen till att
beslutet sedermera drogs tillbaka var inte att det hade konstaterats
att det stred mot EG-rätten och principerna om fri rörlighet för varor i
och för sig. Enligt vad jag har inhämtat var det i stället så att det rådde
osäkerhet i frågan om den formella ordningen för beslutet var riktig.
Regeringen tillsatte i december förra året en särskild utredare med uppgift att
se över reglerna för hantering av pyrotekniska varor.
I utredningsuppdraget ingår bl.a. att analysera hur eventuella förslag på
området förhåller sig till EG-rätten.
Utredaren skall vidare kartlägga arten och omfattningen av de skador
och olägenheter som den här verksamheten kan orsaka.
Utredaren skall också ta ställning till om man bör skärpa nuvarande regler
genom att införa förbud eller andra begränsningar för handel med
och hantering av pyrotekniska varor, särskilt vad gäller smällare och andra
fyrverkerier med knalleffekt.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 november 1999.
Jag vill inte föregripa utredningens arbete genom att nu uttala någon bestämd
uppfattning om behovet av en eventuell skärpning av bestämmelserna om
nyårssmällare.
Frågan berör också flera departement. |